Nu börjar den underbara tiden då jag det känns som att jag har mer hästhår på mig än vad hästarna själv har. Det är precis som att all päls bara sugs till ens kläder. Och vart man än går i hagen så kan man se ställen där hästarna rullat sig, ja till och med vilken häst som rullat sig. Här har vi fortfarande snö kvar och jag ser det som en fördel, man slipper ju i alla fall leriga hästar!

Förra veckan var en väldigt vimsig vecka. Tidningen skulle gå på tryck, några andra greje skulle göras klart och så skulle Skare åka till hovslagaren för att få nya skor. Denna gången fick Sleipner åka med. Han behöver socialtränas. Sleipner är en riktig gårdshäst, en sån som aldrig riktigt har lämnat gården sedan den dagen han kom. Enda gången han har varit borta var när han stod på Helsingborgs djursjukhus efter en bukoperation. Så nu är det dax att börja ta med honom på diverse ställen så han vänjer sig. Det här med att åka transport tyckte han var roligt. Först och främst var det ju mat där inne och så fick han ju ha med sig sin favoritkompis Skare, som dock var mindre road över att behöva ha med Sleipner...

Skare sköter sig allti, vart man än har med honom. Ber man honom att stå still så gör han det. Med Sleipner är det tvärt om. Nästan så att man förväntar sig det värsta av honom hela tiden. Väl framme ställdes Skare in lös och Sleipner bands upp. Och döm om min förvåning när han ställde sig helt avkopplad och sov istället för att försöka riva något! En timme helt still. Har nog aldrig sett honom så innan. Men det är sköt att se att träning och behnadlingar har gjort framsteg och man får var glad för det lilla. Han har, och är, ingen lätt häst att hålla på med.

I helgen fick tre av sex hästar träning. Skare hade lättare motion på schemat, Hlin (fyraåringen) tränade på att gå i skaklar och stå still där och Sleipner tränade på att stå still, hålla fokus och så fick han dra lite släde med. Alla skötte sig bra. Denna veckan har det inte blivit mycket gjort, mest på grund av blåsten. Ingen vidare skönt väder att vara ute i. Men all lös päls kanske blåser bort ;)

Hej på er!


Nu var det ett tag sedan jag uppdaterat er om vad som händer i mitt liv. 
För tillfället är det mest motgångar med hästeriet. Fiffi som var i bättre form än någonsin har tråkigt nog hamnat i boxvila under ovis tid. Hon har nämligen lyckats att skaffa sig något veterinärerna kallar greenstick. Det är en liten spricka i benet, precis under knät. Det tog någon vecka innan veterinärer och hovslagare kunde hitta, det nu misstänkta felet. Jag fick köra ner henne till en mycket bra klinik i Skåne. Där fick vi ta ett dussintal röntgenbilder på hela hennes ben för att hitta felet. Veterinären gav strikta order om att hon skulle stå inne till nästa besök. Han skulle prata med andra experter och se hur vi ska gå till väga nästa gång. Imorgon är de exakt tre veckor sedan vi var på kliniken och då är det återbesök som gäller.

Nu när hon är tvungen att stå inne så har jag fått prova många olika produkter för att hålla henne sysselsatt. Det första jag investerade i var ett slowfeed nät. För er som inte hört talas om detta innan så är det ett ganska stort hönät med väldigt små hål, så att de enbart får ut några få strån i taget. Det gör henne sysselsatt i några extra timmar och hon har tillgång till mat dygnet runt. 
Jag köpte även en så kallad jolly ball till henne som hon kan kasta runt och bita i.

Eftersom vi har våra hästar ute hela dagarna har det varit en stor omställning för henne. Det tog cirka två veckor innan hon accepterat det någorlunda. Hoppas innerligt att sprickan börjat läka och att vi får goda nyheter imorgon. Jag är så trött på dåliga nyheter just nu. Mitt eget knä är nämligen helt ur funktion. Jag tror att det är menisken det är fel på. Så nu får jag varken rida eller träna på gymmet. Det är jobbigt att se sin favorit vara missnöjd med att inte få gå ut med kompisarna och se hur rastlös hon är. Det har varit en väldigt jobbig tid då man lagt all sin lediga tid för att vara i full kondition till tävlingssäsongens start. Och så går det såhär. Men just nu får det ta den tid det tar för att hon ska bli helt frisk. Men jag längtar verkligen till den dag då jag får rida henne igen och inte minst få hoppa henne.

Förra helgen åkte jag till mina vänner i Göteborg. Det arrangerades ju SM i hoppning i Billdal då. Det var kul att komma iväg lite och få träffa mina vänner ifrån tiden nere i Skåne. Vi spenderade hela lördagen och söndagen med att titta på alla fina hästar i Billdal. Helgen avslutades med att Royne vann seniorernas SM med finaste Echo. Det ekipaget är verkligen i toppform. Riktigt kul! Hoppas att de kommer med till Scandinavium.

Nu måste jag packa lite saker inför morgondagens utflykt. Men jag ska uppdatera er om hur det gick. Håll tummarna!

Ha en fin kväll!

/EA

Ännu en helg har gått. Vi är redan inne i vecka 9. Var tar tiden vägen? Och nästa helg är det mars månad. Våren närmar sig!

Denna helgen var för ovanlighetens skull väldigt lugn, men ibland behöver man sånna helger. I lördags förmiddag körde jag släde med Skare. Med som passagerare var sambon, hans syster, hennes sambo och deras två-åriga dotter Tuva. Först var hon inte speciellt road av att åka häst och släde men när vi hade kört ca 1 km slocknade hon, nerbäddad under en hästfilt. Det blev en 1 timme lång runda i ett idylliskt vinderlandskap med snöklädda granar och tallar som reste sig runt oss. Skare skötte sig bra. Vi har haft en svacka i vinter men börjar hitta tillbaka igen, vilket känns skönt.

På eftermiddagen passade jag även på att ta en barbackatur på Sleipner. 45 min ponnyridning med lite hopp och skutt. Han är inte jätteglad över att behöva gå själv och blir då väldigt pigg och busig. Så ja, inte nog med att han håller ponnymåtten (han är 146 cm hög), han är beter sig ibland som en med. Men det är rätt roligt! Han hittade minst tusen olika saker i skogen att fnysa åt och var det riktigt läskigt kastade han med huvudet och skuttade till. Tack och lov är han så pass väluppfostrad att han inte försöker sticka med mig utan lyssnar om jag tar en förhållning.

Igår blev det inte så mycket häst, utan andra fyrbenta fläckiga djur - kor. Sedan 2010 har vi två Hereford-kvigor och nu funderar vi på att utöka flocken med två till. Så igår var vi och tittade på två fjolårskalvar. Så vem vet, snart kanske det är två till i flocken!?

Ja nu är det tomt på kontoret. I onsdags tackade vi av vår journaliststudernade praktikant Rebecca som har varit hos oss på redaktionen i 4 1/2 vecka. Tiden har verkligen gått fort och vi är jätteglada över att Rebecca valde att lägga sin praktik hos oss. Men idag känns det lite tomt här, har vant mig vid att ha sällskap. Jaja åter till rutinerna.

Igår tog jag en dags ledighet. Min syster var hemma från Lomma och hälsade på och det blev en härlig ridtur i skogen på Skare och Sleipner. Det var sådär idylliskt ute med snötäckta träd och strålande sol. För mig är det livskvalité. Det blev totalt 45 minuters skrittande i detta härliga väder. Sleipner var för ovanlighetens skull pigg, Skare lullade däremot fram i sakta mak. Ibland är det skönt med en ledig dag mitt i veckan. Hemma finns det alltid något att pilla med, saker som borde fixas, städas eller lagas. Eller kan jag välja att bara göra sånt jag vill, som fixa stallet och umgås med hästarna. Det är ett bra sätt att ladda energidepåerna på. Hästarna ger så mycket. Dagen fylldes sedan med fika tillsammans med en god vän och det blev en hel del hästprat om allt och inget.

Men idag är det halv jobbdag. Har lite småplock att fixa med, både inför nästa tidning och jobb åt andra kunder. Så nu kör jag lite "feelgood"-musik i form av MIKA och ska kasta mig in i ett par timmas jobb innan jag tar helg!

Lev väl!

I går avverkade Hästfocus journaliststudenrande praktikant Rebecca och jag totalt 53 mil i bil. Tidigt på morgonen började vi vår färd mot Nygård norr om Göteborg där Rebecca skulle göra ett reportage. Med två mobiltelefoner uppkopplade som GPS och Rebecca som kartläsare tog vi oss igenom Göteborg och styrde norröver. Men 10 min innan vi skulle träffa Timmie, han vi skulle till, ringde han oh berättade att en nära vän hade hamnat på akuten och han var tvungen att åka dit. Beslutade att vänta och bokade om mötet från kl 10 till 12.45.

Så Rebecca och jag tog långfika på ett konditori i Älvängen. Inte alla dagar man får långfika på arbetstid! Det blev lite prat, spelade Quizkampen i brist på annant och lärde oss en massa onödigt vetande som att i Älvängen bor det 4000 invånare och det ligger i Ale Kommun, att osthyveln är en norsk uppfinning, vad en repslagare är, att ordet krös betyder lingon och hur man mäter lufttryck. Och på bestämd tid dök sedan Timmie upp och intervjun gjordes. Den kan ni läsa i Hästfocus nr 3 =)

När intervjun var klar satte vi oss åter i bilen och styrde mot Borås och tryckeriet där Hästfocus trycks. Eftersom Rebecca under 4 1/2 vecka har fått se allt arbete på redaktionen tänkte jag att det kunde vara intressant att få se vad som händer med tidningen när vi är klara med den. Tryckeriets VD Linus tog oss på en ca en timme lång guidning, visade och beskrev hela processen noggrant från det att de fick filen på tidningen från mig till att den var klar. Intressant!

Idag är Rebeccas sista dag här. Ja tiden går fort! Kommer bli lite ensamt nu när jag vant mig vid att ha sällskap på kontoret....