Hästfocus

I Hästocus nr 2 har Tryckfelsnisse varit framme och kastat om delar av texten i artikeln om Katarinagården. Här kan du nu läsa texten i rätt föjld.

Självkänsla genom stora kolosser

Genom hästhantering och en amerikansk terapimetod har Katarinagården fått positiva resultat i sin behandling av utbrändhet och panikångest. Nu har Katarina Paulson även startat en behandlingsgrupp för överviktiga, och deltagarna älskar känslan att kunna behärska de fyrfota djuren som de först tyckte var stora som kolosser.

Ett harmoniskt lugn vilar över Katarinagården som ligger vackert beläget vid en liten sjö utanför norrländska Vilhelmina. På ridbanan som ligger på en höjd ovanför den åttkantiga timmerkåtan arbetar en grupp överviktiga kvinnor med några islandshästar och en ardenner. Utsikten är svår att slita blicken från, men den uppmuntrande rösten från handledaren Cathrin Enqvist pockar. Cathrin lotsar deltagarna i hur de ska få sina hästar att stanna på kommando och gå exakt dit de vill. Kvinnorna iakttar varandra nyfiket när den ena lyckas få sin ardenner att lugnt gå runt henne på en fin volt. En annan viftar försiktigt men förgäves med repet tills hon inser att hästen behöver få större instruktioner innan han flyttar sig från henne. De flesta är något okonventionellt - för att vara i hästsammanhang - klädda i kjolar och kappor men samarbetet med hästarna fungerar lika bra ändå. Katarina Paulson styr stegen mot timmerkåtan medan hon börjar berätta om hur hon grundade verksamheten 2007.

- Egentligen har jag aldrig varit någon riktig hästtjej även om jag red som tonåring. Men när jag läste om ridterapin blev jag intresserad av att knyta ihop den med Bowens systemteori som ligger till grund för min behandlingsmetod, förklarar hon.
Katarina har en bakgrund inom poliskåren där hon jobbade med kollegor i arbetsmiljöfrågor och stresshantering. Hon är även socionom och har påbörjat en forskning inom attityder och värderingar. Där övergav hon den traditionella KBT-metoden (kognitiv beteendeterapi) och anammade istället amerikanska Bowens.

Mycket kortisol stressar
Forskningen bakom Bowens säger att många människor befinner sig i ett kroniskt stressläge. Stressen i sin tur medför allt för hög kortisolhalt. 

- Visserligen finns kortisol naturligt i kroppen men det är inte bra när nivån ligger för högt hela tiden, berättar Katarina.
Under universitetstiden började hon använda Bowens för att hjälpa privatpersoner hantera sin stress. Behandlingarna gav så bra resultat att hon bestämde sig för att starta eget. Från början rehabiliterade hon mest långtidssjukskrivna vuxna, men ofta genomgick även deras barn behandling för att familjen skulle må bra. Sedan dess har det blivit allt fler ungdomar på Katarinagården. Deras problematik kan bestå av ADHD, panikångest eller kränkande behandling.

- Jag såg hur den minskade stressen och kortisolhalten medförde att många patienter gick ner i vikt utan att de gjorde nåt särskilt. Det var så idén föddes till att jobba med kraftigt överviktiga personer med stressrelaterade sjukdomar, berättar Katarina.
Till programmet livsstilsförändringar har hon även kopplat läkare, viktreducerande medicin och en anställd sjuksköterska. Solveig Ingman håller i näringsläran och kan berätta hur kroppen blockerar näringsupptaget om man stoppar i sig en massa färgämnen, smakförstärkare och konserveringsmedel.
- Och om man dessutom äter väldigt dåligt så signalerar kroppen svält och kroppens stresshormon kortisol ökar. Allt det här hänger ihop, säger sjuksköterskan Solveig.

Kroppsspråket är viktigt
Förutom näringslära, hästhantering och Bowens ingår också kommunikation genom bilder och metaforer som en del i rehabiliteringen.
- Alla fyra delar är lika viktiga. Hästarna går att knyta an till alla andra momenten, inte minst till kroppspråket. Men först måste man kunna uttrycka sig med ord och lära sig känna igen kroppens signaler, menar Katarina.
Ovanför gården ligger en äldre ladugård där Katarina hyr in hästarna. Hon har fått byta ut några efterhand för att de ska passa in i ridterapin och nu finns här mest islandshästar.
- Men jag tycker ardennern passar bra både för ungdomar och vuxna rehab-patienter. De är lugna och trygga hästar. Många som kommer hit har aldrig sett en häst förut och är lite rädda, men de är ändå oftast väldigt nyfikna på dem.
En del ungdomar som kommer hit nöjer sig med att borsta och sköta om medan andra verkligen vill rida. Men det är kommunikationen och hanteringen av hästarna som är det viktiga.
- Och ungdomar kan vara ganska otydliga i kroppsspråket med vad de menar, säger Cathrine Enqvist som ansvarar för hästarna och ridningen. 
Hon har jobbat en del som ridinstruktör inom en vanlig ridskola och är också utbildad inom centrerad ridning.
- Men jag har aldrig använt hästar på det här sättet. Det är jätteintressant och har satt igång processer i mitt eget system. Nu vill jag gärna se bakåt, hitta orsaken till varför jag är som jag är, skrattar hon.

Offer och räddare
Bowens systemteori anser nämligen att, precis som att vi ärver anletsdrag och rörelsemönster av våra förfäder, så ärver alla en viss del kronisk stress. Därför börjar behandlingen med att släktforska tre generationer bakåt för att se vilka strategier patienterna har ärvt när det gäller relationer.

- Relationsrollerna, som är den minsta enheten i Bowens, kan beskrivas i offer, räddare och förföljare. När stressnivån ökar hamnar du i en offermentalitet och skuldbelägger dig själv. Då behöver du en räddare, någon att beklaga sig för. Men även en räddare kan pakta sitt offer för att få behålla sin roll. Förföljaren kan vara den som ofta ställer frågan "varför", eller "vad var det jag sa". Det är inte bra när rollerna blir befästa för ju mer offer någon är, desto mer springer en räddare. När ungdomar i trassliga familjer inser det här, förstår de att de varit offer men även räddare ibland. Och för föräldrarna är det skönt att upptäcka att de agerat räddare för barnen, mot exempelvis skolan. För när man blir medveten om konstellationen kan man bryta den. Men det är ju en överlevnadsinstinkt, man får ut stressen på det här viset, säger Katarina.
Hon påpekar att hästar också kan användas som räddare eftersom de har samma beteende i sina egna flockar. Skillnaden är att hästar aldrig hamnar i ett kroniskt stresstillstånd.
Katarina liknar en del av människans hjärna vid en reptils, som reagerar instinktivt vid stress och stänger av förståndet. 

- När vi kan hålla oss till fakta då håller vi också borta stressen. Men när vi till exempel ältar saker så använder vi bara reptilhjärnan. Därför är hästar så värdefulla – det går inte att hantera ett halvt ton med reptilhjärnan utan då måste man använda intellektet.

Bara med tankens kraft
Ann-Margreth har provat det mesta tidigare för att få bukt med sin övervikt, men varken tarmoperation eller hälsohem har hjälpt. Nu fokuserar hon istället på sitt beteende och sina relationer, eftersom hon har insett att övervikten varit en produkt av de depressioner och den stress hon försökt bota med tabletter genom åren.
- Att äta stämningshöjande medicin hjälper ju bara för stunden. Nu har jag insett hur många dolda hemligheter som kan orsaka stress, och visst är det en fruktansvärt jobbig process ibland. Men vi litar fullt och fast på varandra i gruppen. Det som sägs här stannar här, och då vågar man också verkligen berätta, säger Ann-Margreth.
Hon lyser upp när hon berättar om hästarna. Hur vackra de är, även om det var väldigt tufft bara att stå nära och borsta dem från början. Nu väljer hon helst ardennern Rindy att jobba med. 

- Det är en jättemäktig känsla att kunna flytta en så stor koloss dit man vill. Men man måste fokusera för att få igenom sin vilja. Jag är väl en av dem som haft en förutfattad mening att man måste använda sporrar och piska. Men nu har jag upptäckt att det bara med snudd på tankens kraft går att få hästen att flytta sig, skrattar hon.
Ann-Margreth ser med spänning fram emot varje torsdag när gruppen samlas på Katarinagården, och tycker att hennes självkänsla blivit mycket bättre på de fyra månader hon varit med.

- Jag blir mer och mer euforisk av hästarna och vet att jag kommer att fixa det här. Visst har jag fortfarande svackor, fast nu har jag fått verktyg att styra dem, berättar hon.

Fantastiska läromästare
Ann-Margreth erkänner att hon alltid tagit åt sig negativa saker, även om de egentligen inte ens rört henne själv. Nu tål hon mycket mer stress exempelvis på jobbet. Även kortisonpåslaget finns i hennes medvetande.

- Att jag inte insett tidigare att maten varit som en tröst hela mitt liv. Så här bra har jag inte mått på många år. Nu vågar jag tro på mig själv, och en väldigt positiv effekt är att jag har gått ner några kilon, säger hon innan gruppen samlas för en teorigenomgång med sjuksköterskan.
Solen är på väg ner över fjälltopparna i fjärran och Catrine har pysslat om hästarna färdigt för dagen. Hon tycker att deltagarna i gruppen har lärt sig mycket jämfört med första gången de gick ut på ridbanan.
- Då skulle de lära sig flytta framdelen på hästarna. Det var mest kaos och skratt den gången. De förstod faktiskt själva hur otydliga de var. Framöver ska vi se på hur hästarnas flock fungerar jämfört med människors. Vi ska också jobba med ledarskap och beröm, hur och när man kan ge beröm. Hästar är ju fantastiska läromästare, säger Catrine.
Katarinas behandling och rehabilitering har hittills haft mycket positiva resultat. Härnäst ska hon ta sig an alla huvudskyddsombud inom poliskåren. Så bli inte förvånad om du snart får se fler ridande poliser.

< Föregående		Nästa >