Dag 2.

Italian Horse Protection, Montaione. 25/5 – 2017

Lika lite som vi kan välja vad vi ska uppleva på en resa kan vi välja omfattningen av upplevelsen.

Igår träffade vi första gruppen av hästar som vi skulle verka.

Målsättningen med verkning är ju såklart att göra det bästa möjliga av situationen och när man bara kan göra ett halvfärdigt jobb känns det lite halvdant, men vi har beslutat oss för att vara glada för det vi kan bidraga med.

Hästarna är inte helt lätta att hantera, än mindre att lyfta hovar på och mindre än det, att hålla kvar hovarna tillräckligt länge för att utföra ett bra jobb.

70 hästar behöver verkas, vi är glada om vi kommer att hinna med hälften. Behovet är stort och de behöver hjälp.

IHP är proffs på att ta hand om hästarna, de har så många års erfarenhet av vad de behöver och hästarna har det bra här. De lever på stora utrymmen i stora grupper under resten av deras liv, om de inte adopteras bort, vilket numera är möjligt. Från början fanns det inte en bra struktur för adoption men nu kan man alltså få ta hem en av alla dessa underbara individer som sin egen.

Vi är här för att verka hovar. Viljan att bidraga med en god funktion till hov och häst stöts lite mot tiden vi har på oss, förutsättningarna i stekhet sol och hästkompisar som kallar.

Vi kan se hovar som börjat verka sig själva, som kommit dit i processen att de formar sig naturligt. Vi har sett hovar som fortfarande försvarar sig genom att skjuta iväg horn och vi har sett hovar som ser ut som vildhästhovar. Intressant är iakttagelsen att trakterna visar nogsamt vilken höjd de behöver vara. Något högre än så som vi brukar se barfotaverkade hovar. Intressant!

 

Ninja Stranevik

Rutinerna när man jobbar med olika hästar i Sverige kan variera en hel del beroende på ålder, hur mycket hanterad hästen är och på hälsostatusen. Igår när vår lilla grupp kom ut på fältet fick vi helt andra utmaningar. Vi ville helst stå i skuggan och jobba, men hästarna var inte vana att vara utanför hagarna, så dom hade lite svårt för att både slappna av men även att lita på oss. Tre- fyra pers runt en häst; en som tar bilder, en som håller i grimskaftet och flyttar hästen, och en som raspar – det är mycket att hålla ordning på. Hästarna blir inte direkt verkade regelbundet heller, så dom har inte den vanan inne. Vi kämpade på så gott vi kunde i värmen med bitande flugor, men det kändes lite som ett nederlag att vi inte hann med så många hästar vi hade tänkt. Idag ändrar vi strategi och ska jobba rakt under solen ute i hagarna med hästarna. Så får vi se om det funkar bättre.

Emelie Hjertzell

Första dagen på IHP bjöd på hovar av alla möjliga sorter, former och kvalitet. Och framförallt många fina möten med hästarna på centret och de som jobbar där. Det är jättespännande att få se och dokumentera hovar som varit orörda under en längre tid, vad vi kan lära oss mycket av det! Vi ser hovar som behöver hjälp att komma i balans, tydliga spår av tidigare års verkningar eller avsaknad av hovvård från livet i misskötsel, men också hovar som sköter sig själva i hög grad! Det är otroligt spännande! Hästarna här rör sig i delvis utmanande terräng på enorma arealer och har förutsättningar för ett mer naturligt slitage. Vi ser starka, kraftiga, väl balanserade hovar som knappt behöver människohandens hjälp. Dessa hovar är en unik chans att ens få hålla i mina händer och få lära mig av! Funktionella hovar utmanar ibland föreställningar om hur en ”bra hov” ser ut. Det är bara att vara öppen och ödmjuk i sin inställning och aldrig sluta ifrågasätta, lära, omvärdera och ta in ny kunskap. Naturen vet ju ändå bäst.

Sanna Borgqvist

Spännande var det att för första gången vara på IHP. Förväntansfull men även lite smått nervös. Jag fick se massor av olika former på hästarnas hovar. Att få träffa människorna på IHP var mycket trevligt och intressant. En spännande dag helt enkelt, men även en tuff dag eftersom det var varmt och tungt. Det ska bli spännande att omsätta det i praktiken när jag kommer hem och återgår till jobbet med hästarna hemmavid. Som hovterapilärling uppskattar jag denna möjligheten att bli mer trygg och självständig i mitt arbete.

Carola Lind

Största behållningen av gårdagen var insikten om de höga trakterna. Om hoven själv får välja så väljer den en högre trakt än jag är van vid att se.

Published in Hästbloggen