Dag 3, Sammanfattning.

Italian Horse Protection, Montaione. 26/5 – 2017

Sommaren har kommit lite tidigt till Montaione. Betet är slut en månad för tidigt och hästarna behöver mat.

Det är nästan 40 grader mitt i solen, vi står ute på fältet hos hästarna och försöker verka dom. Eller ja, göra någon form av åtgärd kanske passar bättre att skriva. Det är dammigt, svettigt, skitigt och flugorna bits.

Det är tredje och sista dagen på vår resa. De 70 förväntade hästarna som skulle verkas har minimerats till max 30 st. Det känns dumt, det känns onödigt och frustrerande, men vi kunde inte göra mer.

Under de förutsättningarna vi haft där alla inte kunnat verka på samma gång utan en hela tiden fått hålla i hästen har vi kunnat verka max 2 hästar åt gången.

Vi lär oss om hur vi kunde gjort istället, vi lär oss om hur vi kan göra en annan gång och vi lär oss om känsliga hästar, om hästar som blivit så vanvårdade att de lever i sin egen bubbla och inte släpper in, hur mjuka vi än är, vi är ju bara där just den stunden så varför ska de lita på oss.

Vi lär oss också om hur grym människan är, när den väljer att avstå ansvaret för sin häst och lämnar den till sitt öde eller bara förväntar sig att någon annan ska komma och rädda den.

Vi får höra av personalen på IHP att det lever en mängd hästar i Italien utan ägare, helt fritt som försöker överleva genom att finna mat där de kan.

IHP är en organisation som samarbetar med alla instanser som kan ha med räddning av dessa hästar att göra, de blir inkopplade i ett tidigt skede och kan hämta större mängder hästar på en gång. Ett problem är de stora summor det kostar för detta arbete och för att sedan hålla alla dessa hästar vid liv med mat, veterinärvård och allt annat som behövs.

Vi åkte ner för att vi ville göra skillnad. Bidraga med något av det vi kan. Hjälpa till att verka hovar och undersöka vad mer vi kan hjälpa till med.

Det går bra att adoptera hästar från IHP. Det går också bra att sponsra sin favorithäst varje månad, man kan ha sin egen häst som man betalar för varje månad och man kan ge pengar till mat och vård.

Skolan för Funktionell Hovterapi har beslutat att adoptera en häst på plats. Vi önskar göra mer och nästa gång vi åker har vi en strategi för fler verkade hovar.

Vill du göra en insats? Vänd dig direkt till IHP:s kontor:

http://www.horseprotection.it/

Vill du åka ner för att göra en insats som volontär kan du också höra av dig direkt till kontoret. Vill du veta mer om att åka dit och verka hovar, hör gärna av dig till Carola Lind; mail@carolalind.com

 

Ninja Strannevik.

Den här resan, besöket på IHP, skrapade endast på ytan av hästarnas och deras skötares livssituation. Jag har i alla fall fått en liten inblick i organisationen. Hur otroligt mycket arbete dom lägger ner, hur dom kämpar med alla kostnader, alla hästarnas små och stora krämpor, oro för framtiden om organisationen kommer klara sig. Men framför allt fick jag uppleva dessa människors stora varma hjärtan. Hur generöst dom slösar med kärlek till hästarna och hur dom viger sitt liv åt att ge hästarna en ny chans. Ett nytt liv. En flock. Samhörighet. Omtanke. Omsorg. Allt som varit är glömt. ”Var kommer den hästen ifrån” frågar jag. ”Vet inte.” svarar dom, men fortsätter och berättar om hur hästen har det nu. Vi lever i nuet. Hästarna kämpar med gamla skador och sår både utanpå och inuti. Men dom slipper krav och orättvisor från människan. Dom har fått lugn och frid. Och jag har fått påfyllning i hjärtat. Jag kommer att stötta IHP för deras fina arbete. Kanske kommer jag att hämta hem en häst så småningom. Tack för att vi fick komma. På återseende.

https://www.facebook.com/equilogisk/

https://www.equilogisk.se
Emelie Hjertzell

Jag reser hemåt med djup ödmjukhet i hjärtat. Ödmjukhet inför:

  • Hästarna som bara är i det som är nu. Trots vad de har varit med om förut.
  • Hovarna som en ytterst levande och föränderlig kroppsdel, som dessutom bär upp och fram många hundra kilo häst på alla möjliga underlag.
  • De underbara människorna som outtröttligt kämpar för hästarnas väl och har ett engagemang som inspirerar.
  • Min egen vilja, drivkraft och öppenhet inför det jag möter.
  • Den kunskap jag har och de nya insikter jag tar med mig hem och kan använda mig av i mitt arbete med hovar hemma i Sverige.

Jag är tacksam för att ha fått denna chansen, de miljöer jag har fått uppleva och för de fantastiska kollegor som jag har delat upplevelsen med. Jag hade velat stanna längre, men imorgon bär det av hemåt.

https://www.facebook.com/HorsesHealth/

https://www.horsesandhealth.se
Sanna Borgqvist

Jag lämnar denna resan med mer kunskap och mer styrka. Jag har under dessa dagar sett många olika hovar med olika problem och det har varit lika intressant varje gång vi har tagit en ny häst. Jag har även lärt mig att varje hov, är en egen individ och att man måste alltid ta hänsyn till det. Jag känner även att jag har fått ännu mer respekt för hoven och att hoven är så värdefull för att hästen ska må bra och att hästen ska fungera bra. Jag är tacksam att jag har fått följa med.

Det har varit mycket intressant att ha varit på IHP. Jag beundrar de människor som är på IHP. Jag är fashinerad och tagen av att de lägger ner hela sin själ på hästarna. Att de har den glöden och viljan att hjälpa dessa djur, jag önskade att fler människor på denna jord hade den viljan och glöden. Tack, alla hästarna och tack alla människorna som jobbar på IHP.

https://www.facebook.com/hastochhovibalans/

Carola Lind

Det öppnade en del fönster för mig denna gången jag åkte ner. Fönster av tacksamhet över eldsjälar utan ego, känslor som fått vädras, reskamrater som utan att klaga en enda gång jobbat under de senaste dagarnas förhållanden, åkt alla dessa mil och betalat för att få hjälpa till.

Jag har fått en autentisk bild på hur hovar formas när de får sköta sig själva under längre perioder på olika underlag, tacksamhet för att vi genomförde detta och för alla minnen jag kommer hem med.

Jag hoppas kunna resa ner några gånger per år för att fortsätta hjälpa till att sköta hästarnas hovar. Genom sponsring kan det bli verklighet.

Jag hoppas också att fler vill hänga på och resa ner.
https://www.facebook.com/hovterapi/
www.hovterapi.se

 

 

Published in Hästbloggen